Kan vi prata om säkerhet?

Redaktionen på snutkoll.se meddelades i förra veckan att vi blivit med i myndighetsrapport. Och inte vilken myndighet som helst. Självaste totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har bemödat sig att skriva om vårt arbete. Kul! Tänkte vi, och satte oss givetvis för att läsa.

Vår inledningsvist optimistiska hållning förbyttes dock snabbt. Först till ett förbryllat skratt, och sedan till en rynkad panna:

För det vi hittade när vi läste om oss själva, i rapporten med det allt annat än klickbetiga namnet ”Den digitala kampen – autonoma rörelser på nätet”, var oroande på så väldigt många plan.

Till att börja med återfinns vi alltså i rapporten under rubriken ”snuthat”, där det förekommer en copy-pastad version av vår egen verksamhetsbeskrivning, tagen mer eller mindre direkt från hemsidan. Detta följs av ett påstående om att ”vi” upplyser om när ”man” får bära kniv. Vi förstår att det handlar om vårt inlägg om knivlagen, där vi citerar högsta domstolen när de mycket tydligt (i ett väldigt känt rättsfall) förklarar i vilka situationer det är ok att bära kniv även i tätort. Skillnaden på lagen själv och den som upplyser om lagens innehåll synes ha passerat rapportförfattarna över huvudet.

Här någonstans är det också som vi börjar skratta. Det framstår ju som att det närmast på ett oförskämt sätt greppas efter halmstrån för att placera oss under epitetet ”snuthat”, kanske är det vårt catchiga namn som förvirrat? Något måste ju ha blivit fel? Eller..?

(Att vi strax under det mycket korta stycket om ”snuthatarna” snutkoll.se hittar ett stycke där forskarna(?) bakom rapporten menar att det har vetenskaplig(?) relevans att använda en algoritm för att identifiera hur många procent av en viss hemsidas anonyma skribenter är män respektive kvinnor, gör att vi knappt skriver detta inlägg. Och endast konstaterar att detta kanske snarast är upprörande som slöseri med skattepengar.. )

Men vi slutar givetvis att skratta. För det är egentligen inte roligt.

Vår verksamhet går som bekant ut på att upplysa om den svenska lagen. Om polisen, och om hur man kan använda sig av lagliga medel för att väcka debatt eller utkräva ansvar när staten genom polisen missbrukar sin makt.

Vi framhåller i princip i alla sammanhang, att vi är intresserade av en nyanserad debatt om polisväsendet, som går bortom ett positionskrig mellan två naiva läger. Vi vill prata om och problematisera staten som säkerhetsskapande institution.

Och nu synes det som om vi träffat precis rätt.

Vår kritik grundar sig nämligen i; att säkerhetsdiskussionen idag bygger på konsensus om att det endast är staten som kan och ska leverera säkerhet till samhällsinvånarna och fokus flyttas då från de facto osäkerhet; en konsekvens av att reella behov i samhället inte tillgodoses, till en vanföreställning om säkerhet som varandes lika med olika åtgärder för att stärka polisens vålds- och tvångsbefogenheter. En stark stat förutsätts vara det samma som ett säkert samhälle.

Vi vet att det inte är så. Under de senaste årtiondena har säkerhetsbegreppet nästlat sig allt längre in i människors medvetande och säkerhetsindustrin växt sig större och sturskare än någonsin innan. Ändå känner vi oss fortfarande lika, om inte ännu mer, osäkra.

Därför har vi skapat snutkoll.se: för att väcka debatt om andra sätt att se på säkerhet, och därmed på polisen. Vi vill prata om säkerhet som ett resultat av det civila samhällets strategier för att råda bot på sociala orsaker till otrygghet, våld, tvång m.m. Debatten, tycker vi, ska handla mindre om ”jag” som ska säkras från ”dig” och mer om hur ”vi” tillsammans kan arbeta för ett tryggare samhälle. Ett steg mot detta är att skapa civila institutioner för kontroll av statens säkerhetsskapande funktioner, till exempel genom utbildning om polisen och mänskliga rättigheter.

Det är därmed mycket talande när vi själva inkluderas i den praktik som vi ställer oss så frågande till..

För det går inte att se det som något annat än djupt problematiskt när ett medborgarinitiativ, vars enda syfte är att verka för att göra staten mer demokratisk, på mycket oklara grunder utdefinieras som något våldsamt, hatiskt och hotfullt.

Vi vill givetvis avfärda rapporten i fråga som ett resultat av bristande kunskap hos rapportförfattarna. Och visst, det är uppenbart att dem saknar de intellektuella kvalifikationer som krävs för att definiera oss som politiskt projekt.

Frågan är om det verkligen gör saken bättre..?

Kritik ska dock alltid sluta med någon positivt laddad kommentar, och vi kan nog ändå säga att även om rapporten i sig inte leder till några vetenskapliga slutsatser fyller den ändå ett viktigt syfte.

Den är nämligen ett ypperligt exempel på den diskussion om polis och säkerhet som vi vill förbättra och höja.

Den visar med tydlighet hur svårt det är att föra en nyanserad diskussion om polisen utan att någon kommer att söka med ljus och lykta efter skäl att utdefiniera den kritiska rösten som något kriminellt eller upproriskt. Den som faktiskt tagit sig tid att efterforska www.snutkoll.se och den verksamhet vi bedriver, vet att detta är något vi hävdat sedan vi startade.

Och om det inte tidigare varit uppenbart så måste det väl ändå bli det nu:

Det finns ett enormt behov av att diskutera polisen. Liksom det finns ett enormt behov att diskutera säkerhetsbegreppet.

Vi har väntat länge på att ta den diskussionen:

Så vi antar att vi kan vänta lite till..