Den som ställer dumma frågor får dumma svar

Frågan ska inte vara vilka grupper som begår brott eller inte. Frågan måste istället handla om varför det finns ett behov av att utpeka specifika grupper som kriminella. Det finns många anledningar till att någon begår en kriminell handling, strukturella och individuella. De som bidrar till att förenkla mycket komplicerade frågor till att handla om grupptillhörighet gör inget annat än att ytterligare försvåra lösningen av problem som vårat samhälle lider av. På snutkoll.se sysslar vi inte med enkla förklaringar, vi tror på att att skapa förutsättningar för att ta sig an problemen utifrån ett helhetsperspektiv. En viktigt komponent i detta är att bidra till ökat demokratiskt inflytande över institutionen med huvudansvaret för vår säkerhet. Därför väljer vi att inte prata om så kallade enskilda rötägg och riktar istället fokus mot polismyndigheten i sin helhet. Hade vi trott att felet låg hos individuella poliser hade vi i dagarna ställt oss frågan om inte polismyndigheten borde ta ett större ansvar när det gäller att disciplinera de enskilda poliser som använder sin anställning som en plattform för att sprida högerextrem propaganda. Istället väljer vi att göra ett enkelt påstående, något som trots sin enkelhet verkar oerhört svårt att förstå för väldigt många:

-Det finns inga kriminella, bara människor som bryter mot lagen.

Lagen kriminaliserar vissa handlingar. Den som bryter mot dessa är per definition kriminell, och på så sätt existerar väl på något plan människor som kan kallas kriminella, men detta innebär dock inte att de på något sätt kan definieras som en homogen grupp utifrån sin kriminalitet. De kriminella handlingarna är nämligen inte kriminella i sig, de blir kriminella när det beslutas att de ska vara det. Du är kriminell om du går mot rött i flertalet stater i U.S.A eller om du importerar tuggummi till Singapore.

Det låter kanske banalt, men det är en sanning som vi måste minnas, särskilt idag när det gjorts till en sport bland politiker av alla färger att föreslå så kallade hårda tag mot de kriminella. 

Dessa hårda tag är inte mer än retorik på tomgång, det går ju inte att prata om snatteri, mord, droger, fortkörning eller skattebrott som samma företeelser. Kriminalitet har lika många förklaringar som det finns individer som begår brott. “Hårdare tag” är ord utan mening om inte orsakerna bakom kriminella handlingar är det som dessa “tag” riktar sig mot.

Nu förstår vi dock att det inte är all typ av kriminalitet som diskuteras när det i den offentliga debatten ropas om hårdare tag. Det är sällan någon som pratar om skattebrott eller fortkörning, och gör de det så är det inte under den parollen. Det rör sig om en viss typ av kriminalitet man vill vara hårdare mot, kriminalitet som är överrepresenterad bland vissa grupper.

Varför är det dessa grupper som ska göras till representanter för kriminaliteten?

Det är den intressanta frågan.

Kan vi svara på den kan kanske debatten äntligen sluta gå på tomgång och vi kan börja prata om brott som vad det är: Handlingar som begås av människor. Människor som du. Människor som har en anledning till att begå dessa handlingar, hur dålig den än må vara. Bara om vi kan identifiera anledningarna, subjektiva som objektiva, kan vi prata om hårdare eller lösare tag, eller “tag” över huvud taget.

Faktum är att debatten idag famlar i totalt mörker, framför allt för att de som tillåts att definiera problemen har en annan agenda än att lösa dem, och därför ställer helt fel frågor.

De som försöker svara på frågorna är redan lurade.

För som som du vet, får dumma frågor aldrig annat än dumma svar.